Fredag kväll vid 23-tiden
Vi anlände igår eftermiddag efter ännu en dag på havet utan att se land. Det var, för första gången, en hel dag med bara sol (och ingen dimma). Vi gick för motor i 8 timmar, har en känsla av att Johannas bedjande till vind-gudarna inte gick fram helt och hållet. Vi har dock sluppit motvind, så lite segling har det i alla fall blivit. Ännu en gång fick vi besök av ett gäng delfiner som lekte runt båten, alltid trevligt med sällskap.
Passagen in till Jersey var spännande, det är närmare 10 meters tidvatten. Man börjar förstå att tidvatten tabellerna är lika viktiga att hålla koll på om man skall in i hamnarna här. Håller man sig på havet och seglar direkt mot/ till Sverige så spelar tidvattnet mindre roll.
På vägen in till hamnen i Jersey var vi lite fundersamma på hur det skulle funka, det var något fundersamma grabbar som stod och väntade på att hamnkaptenen skulle dyka upp.
Portarna in till hamnen på Jersey.
Jersey, vilken ö…
Idag har vi utforskat Jersey. Jersey är verkligen värt ett besök, en dramatisk ö, som en blandning av Skottland, Irland, Gotland, och Västindien (fast mycket kyligare och svinkallt i vattnet...)
Å håller man inte koll på tidvattnet så kan man få vänta en stund...
I morgon skall vi ta en längre tur, tänkte lämna vid 06.00 för att hinna med strömmarna som går norrut utanför Race de Alderney. Träffar vi rätt i morgon kommer vi ha närmare 10 knop med oss, lägger man till våra 8 knop så bör vi åka uppåt med 16-18 knop fart, inte illa för en segelbåt. Om vädrets makter är med oss så fortsätter vi ytterligare ett dygn för att försöka ta oss förbi Calais i övermorgon.
Hörs om ett par dagar,
//jim
Onsdagen den 28 juli, 2011
För första gången ser vi en svensk flagga i hamnen, en äldre välvårdad tvåmastad kutter från västkusten hade lagt till innan för oss. Vi lämnade dock hamnen i Caramet-Sur-Mer innan vi hann hälsa på dem.
Igår kväll satt vi och slog våra kloka ihop för att försöka förstå hur tidvattnet funkar, framförallt när och var är det hög- och lågvatten. I alla fall så gav vi oss iväg vid halv åtta på morgonen, efter ca 10 minuter gled vi sakta in i, gissa vad … jo, en dimma. En dimma där man knappt såg någonting, satt man i sittbrunnen och försökte läsa så kunde man knappt se texten för all dimma. På radarn kunde vi dock följa båtlivet runt omkring oss, riktigt spännande, å vilket tutande det var i dimman …
Här skymtar man en av alla fyrar i dimman…
Efter två timmar lättade det, vi rundade Le Conquet som ligger utanför Brest för att gå in i engelska kanalen, vi lyckades med konststycket att hitta medströms runt hela udden, känns lite konstigt att se ”fart över grund” mycket högre än vad loggen visar. Efter ett par timmar fick i äntligen se hur solen ser ut och känns, obeskrivligt… Av med seglarställen och på med shortsen…
Delfiner igen, nu hade vi besök av delfinerna igen, kanske inte samma som förra gången, men många var dom, när dom hoppade och lekte mellan skroven.
Sen såg vi nog en vithaj, eller var det en val ...?
Sen blev vi jagade, vi visste inte om det var Pirater från Somalia eller om Jonny Depp var ute med ”the Black Perl”. Vi hann undan i alla fall …
Det känns i alla fall tryggt när vår Kapten Johanna för skutan mot Stockholm…
Fast ibland vet jag inte om hon tar sitt ”uppdrag” på allvar…
Varje dag kl 15.45 skall det mediteras. Här sitter Johanna i en djup havstrans och ber till "vindgudarna" att de skall vrida sina blåsrör och trycka på söderifrån, så vi hinner hem någon gång …
Vid 17.00 kom vi till ännu en overkligt charmig och annorlunda ort, Trebeurden. Utanför själva staden såg det ut som om man var i Västindien, långa härliga sandstränder.
För att kunna lägga till i Trebeurden, är man tvungen att vänta på högvattnet, annars kommer man inte in, sen skulle man kryssa mellan några pinnar samt gå mellan två höga pelare, svårt att beskriva, måste nästan upplevas…
När det är lågvatten så är det barmark framför de gröna och röda pelarna. Bakom (eller bakanför som vi säger i Kåge) är det normalt vattendjup, man blir som fångad på något sätt i 6 timmar, man kommer varken ut eller in.
På vägen in till hamnen kom den franska tullen på besök, dom ville gå igenom alla papper, ville försäkra sig om att båten inte var stulen samt att vi inte smugglade narkotika eller hade vapen ombord, men vi klarade oss med nöd och näppe ;-)
- ”Helena, idag så åt vi inte så mycket…” ;-)
//jim
Fortfarande tisdag den 26 feb, 2011
Vaknade vid 04:30 av att en hel drös av fiskebåtar startade upp sina motorer. Kan inte fatta att man måste gå ut så tidigt för att fiska, är inte fiskarna vakna senare på dagen? De borde väl kunna fastna i ett nät även på dagen, eller åtminstone på förmiddan.
Vi startade själva vår färd norrut vid 09.00, liten sovmorgon… Det var inte mycket till vind så det fick bli motor igen… Längtade efter att få slippa motorljudet och bara höra vinden. Vid 12-tiden så kom vi in i en tjocka, man såg inte mycket, man såg kanske två-tre båt-längder. Har man seglat i dimma så vet man hur det känns, då är man glad att man har alla instrument som hjälper till att visa vägen.
Det var som en ”OPACUS” dimma ;-) ("ogenomträngligt moln på latin")
Här sitter Annica och funderar på var vi kan lägga till för kvällen …
Fyrar är en annan spännande och imponerande företeelse, de bara ploppar upp mitt i havet, stora, imponerande byggnader. Tänk vilket jobb att bygga en så här pjäs, ofta mitt ute i havet, vilandes på en sten eller två. Själv har man svårt att byta en packning på kranen i köket utan att ringa svärfar…
Vi kom vid 16.00 fram till Camaret-sur-Mer, en trevligt turist & fiske ort utanför Brest, ska försöka hitta en karta sen, blir lättare att visa vart vi är/ har varit.
Här tänkte nog Annica putsa lite på båten, vi andra tyckte att det kunde vänta en stund, men är man pedant så är man …
Det gäller att tänka sig för vart man ankrar (och när)… Något mer tidvatten än vad man är van med i Nacka Strand.
En god middag, musslor så klart, avslutade tisdagen och här går vi tillbaka till båten med vår ”dra-maten” vagn med inbyggd backbelysning, den införskaffades efter att ha åkt bil med Yannick på jobbet. Fransmän och bilar ….
En god middag, musslor så klart, avslutade tisdagen och här går vi tillbaka till båten med vår ”dra-maten” vagn med inbyggd backbelysning, den införskaffades efter att ha åkt bil med Yannick på jobbet. Fransmän och bilar ….
//jim
Tisdag 26/7
Måndagen den 26 juli, 2011
Ännu en dag på havet, idag har vi tillryggalagt ytterligare 60 sjömil, för er som inte var med på lektionen där man lärde ut marina termer (vet inte om det var på kemin, biologin eller fysiken, var själv ”sjuk” då) så innebär det att vi lyckats ta oss 11 mil, 1 km och 120 meter närmare Sverige (60 sjömil * 1,852 meter). Man får inte vara stressad då man seglar. Vi har nu anlänt en by som heter Sainte-Marine, söder om Brest.
En vanlig syn på dagarna, vatten så långt ögat kan se...
En annan vanlig syn är:
Små fiskebåtar som är ute och vittjar sina nät, de ligger gärna mitt i farlederna, massor av små röda bojar har man lagt ut. I början var vi försiktiga och försökte i största mån hålla oss borta från dem. Efter ett tag insåg vi att det är bara att köra på och att i möjligaste mån försöka att inte köra på dem.
Vissa (Annica) fördriver tiden med att ligga framme och pressa, ingen större risk för "malignt melanom" (eller hur det nu stavas) i alla fall, hon sover så tungt på nätet när vi gungar framåt.
En annan sak som man slås när man är på den här kusten är att det är en massa mindre katamaraner, jollar och vindsurfare ute. Trots att det bara är 16-18 grader i havet är det fullt av små fransoser som är ute och seglar, de är från ”80 cm höga” upp till tonåringar. Man förstår verkligen att segling är stort i Frankrike, när man kommer i land så talar man om sina storheter som ensam seglat runt jorden, besökt Antarktis i små aluminiumbåtar, slagit hastighetsrekord mm.
Bygga stora stenhus vid kusten har man också tränat på länge här i Frankrike, det märks varje gång vi kommer in mot land. Varje gång vi går in mot någon av de många små vackra städerna möts vi alltid av pampiga villor ute på klipporna.
Nu ska vi mumma till oss, ta en dusch och gå iväg till en crepperia. Det är ett litet charmigt ställe som ligger ute på kajkanten. Här serveras visst bara creps på alla möjliga sätt …
//jim
Söndagen den 24 juli, 2011
Nu har vi varit och vinkat av besättningsmedlemmarna Marcus och Linnea. De åkte med ett sött litet lokaltåg för byte till ”ett större” tåg på annan ort (kom inte ihåg vad orten heter). Själv tänkte jag ta en joggingtur efter stranden, såg väldigt inbjudande ut… men det blev ett glas ”rose” istället, kändes liksom lite mer franskt…
Vi var och shoppade idag, skulle se om vi kunde hitta några snygga kläder, behövde se över vår Dress Code ...
.
Vi ligger fortfarande kvar i Quiberon i kväll, har för avsikt att lämna i morgon när solen stiger upp. Hoppas hinna med att segla (el för motor)så vi kan ta oss förbi Brest å få njuta av ostliga vindar, blir inte så kallt då. I båten är det väldigt lugnt just nu, alla ligger och läser (pluggar förmodligen franska). Utanför så viner det i stag och tampar men vi har hört att det skall avta i morgon.
Vad sägs om det här landstället?
//jim
Lördagen den 23 juli, 2011
Nu känns det mycket bättre…
Efter att ha tillbringat 9 timmar på ett väldigt blåsigt (motvind i +15 msek) och vågigt norra Biscaya kom jag på mig själv i går kväll sittandes och googla på ”stuga vid lugn sjö, gärna skogstomt, i Sveriges inland”… - men det var igår, nu är det en ny dag ;-).
Idag har vi varit ute, fortfarande stampandes i motvind, men bara i 4 timmar. Kom fram till en väldigt mysig by som heter Quiberon, något söder om Lorient. Har ännu en gång intagit en väldigt god middag, med tillhörande rött vin. Maten här är otroligt bra, man kommer absolut inte tillhöra de tunnas gäng när man kommer hem. Musslor i grädde har blivit någon form av favorit.
I morgon kommer delar av vår besättning, Marcus och Linnea, lämna oss för vidare färd via Paris till Stockholm. Det tycker vi är tråkigt ;-(…
Vädrets makter är inte riktigt med oss, det är iof uppehåll (inge regn) men det blåser väldigt mycket och tyvärr direkt emot oss. Vi hoppas dock att det vänder inom ett par dagar, man får som sagt inte klaga, det går inte direkt någon nöd på oss.
//jim