Onsdagen den 28 juli, 2011
För första gången ser vi en svensk flagga i hamnen, en äldre välvårdad tvåmastad kutter från västkusten hade lagt till innan för oss. Vi lämnade dock hamnen i Caramet-Sur-Mer innan vi hann hälsa på dem.
Igår kväll satt vi och slog våra kloka ihop för att försöka förstå hur tidvattnet funkar, framförallt när och var är det hög- och lågvatten. I alla fall så gav vi oss iväg vid halv åtta på morgonen, efter ca 10 minuter gled vi sakta in i, gissa vad … jo, en dimma. En dimma där man knappt såg någonting, satt man i sittbrunnen och försökte läsa så kunde man knappt se texten för all dimma. På radarn kunde vi dock följa båtlivet runt omkring oss, riktigt spännande, å vilket tutande det var i dimman …
Här skymtar man en av alla fyrar i dimman…
Efter två timmar lättade det, vi rundade Le Conquet som ligger utanför Brest för att gå in i engelska kanalen, vi lyckades med konststycket att hitta medströms runt hela udden, känns lite konstigt att se ”fart över grund” mycket högre än vad loggen visar. Efter ett par timmar fick i äntligen se hur solen ser ut och känns, obeskrivligt… Av med seglarställen och på med shortsen…
Delfiner igen, nu hade vi besök av delfinerna igen, kanske inte samma som förra gången, men många var dom, när dom hoppade och lekte mellan skroven.
Sen såg vi nog en vithaj, eller var det en val ...?
Sen blev vi jagade, vi visste inte om det var Pirater från Somalia eller om Jonny Depp var ute med ”the Black Perl”. Vi hann undan i alla fall …
Det känns i alla fall tryggt när vår Kapten Johanna för skutan mot Stockholm…
Fast ibland vet jag inte om hon tar sitt ”uppdrag” på allvar…
Varje dag kl 15.45 skall det mediteras. Här sitter Johanna i en djup havstrans och ber till "vindgudarna" att de skall vrida sina blåsrör och trycka på söderifrån, så vi hinner hem någon gång …
Vid 17.00 kom vi till ännu en overkligt charmig och annorlunda ort, Trebeurden. Utanför själva staden såg det ut som om man var i Västindien, långa härliga sandstränder.
För att kunna lägga till i Trebeurden, är man tvungen att vänta på högvattnet, annars kommer man inte in, sen skulle man kryssa mellan några pinnar samt gå mellan två höga pelare, svårt att beskriva, måste nästan upplevas…
När det är lågvatten så är det barmark framför de gröna och röda pelarna. Bakom (eller bakanför som vi säger i Kåge) är det normalt vattendjup, man blir som fångad på något sätt i 6 timmar, man kommer varken ut eller in.
På vägen in till hamnen kom den franska tullen på besök, dom ville gå igenom alla papper, ville försäkra sig om att båten inte var stulen samt att vi inte smugglade narkotika eller hade vapen ombord, men vi klarade oss med nöd och näppe ;-)
- ”Helena, idag så åt vi inte så mycket…” ;-)
//jim
